Helena

Ja vad ska man mer säga. Nerverna är en klump och en fjäril på samma gång. Nu ska jag försöka pressa i mig min sista lunch här i svea rike. Kyckling och avocado. Har aldrig behövts pressas förr, haha! 

 

Har packat nästan allt nu också. Var precis och nödhandlade strumpor till mig och en almenacka med älgar att ge bort. Två timmar kvar med toppe, sen ska jag säga hejdå till oskar och så följer mami och papi med till arlanda. Tårarnas dag kan man kalla det här. 

 

Men samtidigt pirrig, fylld av förväntan på att kastas in i något helt okänt. Jag vet att jag ska mötas av en grupp karener, dom kommer att ha en skylt med mitt namn. Jag ska spendera en vecka hos en svensk familj och sen bege mig till en karenfamilj. Och där vet ni allt jag vet. Inte varje dag man uttsäts för något sånt. Hoppas på internett så att jag kan fortsätta skriva här och hålla kontakt med nära och kära. 

 

Hejdå på, ett tag!