Helena

 

Idag har jag gjort något jag adrig gjort förut. Jag har dansat dancehall för första gången i mitt liv. Det har rötter i afrikansk och orientalisk dans, men till tuung musik. Allt det jag dansat förut (förutom lite affroklasser då) ska man tänka lätt, stäcka på tårna, ut med bröstet, graciöst och vackert. Nu, ojoj, tungt ska det vara, börjda ben, inte rumpa ut, maskulina intryck, axlar fram bröstet ihop. HELT tvärt om!! Svettig blev jag, låren känns som tegelstenar och skrattat åt mig själv gjorde jag också där jag stg och försökte se tung ut, haha, i maj, då kanske?! Ja men det är klart, kände redan mot slutet av passet att det nya tänket börjar förstås. Helt annorlunda var det, och jag ser det som en utmaning. Gjorde det inte själv dessutom utan Alva, en i klassen hakade på, mkt roligare att vara två som kan gå och ha ont i låren imorgon. Haha, sov gott hörrni, det ska i alla fall jag! 

 

Förresten, detta är ju att att leva efter några av mina nyårslöften, träna, lycklig insida, landa i uppsala, hänga mer med friends, inte låta pengar styra beslut,.. massa saker (ovanligt att så mycket konkret gick att hitta i en specifik aktivitet bland alla mina okonkreta nyprslöften) Dans är helt enkelt hur bra som helst! (Menar såklart inte att dessa löften nu redn är avklarade men denna klassen jag tar varje måndag nu kommer bidra som en sak av många) Tycker att alla borde skriva upp små löften och tänka ut planer på hur målen ska kunna nås. Nej nu ska jag sova! GONATT

Dom här bilderna är från en hemsida som samlat på sig bilder som blev lyckade när man klickade på avtryckaren utan att man hade planerat det. Jag kopplar det till livet, det är när vi minst anar oss det, när vi inte har några förväntningar på saker, som livet visar oss det fina och kan överraska oss. Jag är väldigt bra på att planera och bygga upp höga förväntnignar och det slutar många gånger med att jag känner mig besviken. Ett av mina nyårslöften är att jobba på att inte bygga upp bilder av hur dagen, helgen eller året ska bli. Ta dagen som den kommer, se det lilla i vardagen, ha öppna ögon, säg inte nej. Det är då vi kan få möjligheten till fina ögonblick.

 

  I am finally back with my friends in      Uppsala!! Long time no see. I  torsdags var   en kaosdag, jag flyttade med  tre    gigantiska  väskor på tåget (bara ett  duntäcke tar  endelplats liksom). På bussen  fick jag reda  på att  jag missuppfattat min  semenarietid,  11 istället för 14 (klockan var  då 11.10).  Missade sedan tåget pga  mycket långsam  gång, pga mycket tunga  vöskor. Efter att ha  väntat en halvtimme i  kylan så vände dock  min otur och emil, en  govän till mig som jag  skulle haft  semenarium med bl.a. hade  pratat med  läraren och jag unde komma till  14 med  sista gruppen istället! Hallelujah!

 Blev så glad att jag bestämde mig för att   ta en taxi, hade tog tagit ca 40min att gå    och väskorna, ja jag såg ut som en    packåsna! Värt beslut var det. Resten av    dagen flöt mer som den skulle, jag hade    mitt semenarium njöt av att komma hem till    mitt egna lilla boende. Toppe kom över vi    lagade middag, han hjälpte mig att koppla  in min rauter (wopa yeyeye, nu finns det alltså helenarindborgs egna wifi - VUXET!! ) och hade det allmännt mys. Att tillägga är att jag bara flyttade  det nödvändigaste i de tre väskorna, ska  åka till sollis och flytta med bil nu i helgen, så t.ex gardiner fick inte följa med och persienner finns det inte. Belysningen  består av en stark lampa i taket så  mysstämningen kunde kanske vara störra men lyckan är stor! Är så pepp på att göra det här till mitt rum, inreda och sätta upp massor av bilder på väggarna ♥